stilla ben

...att krypa upp i soffan. Hemma. Det pirrar i mina ben, en blandning av känslan jag får av att se mig omkring med ovana eller kanske nya ögon (ja, just - så skönt) och att vi i dagarna fem har gått, gått och gått. Genom ströget, genom affärer, genom parker, turistfällor och dolda skatter. Nu är våra ben alldeles stilla. Arne sover, undrar vad han drömmer? Jag ser mig omkring, tänk att hemma har stått alldeles stilla, jag undrar just vart alla våra nya saker ska stå? reseminnen...
Johan har öppnat balkongdörren och växterna som vi beskyddande plockade in till persiennskuggade rum håller på att flytta ut igen. Penséen verkar aldrig sluta överraska, jag såg nyss genom fönstret att den mirakulöst rest sig. Jag tänker inte resa mig på länge.

är det sjukt att allt vi shoppat liksom matchar? Är det knäppt att frakta hem en mattpiska? Tänker jag i stilleben? Är det kanske dumt att resa bort när stockholmsnatten som nu väller in genom balkongdörren och svalkar våra stilla ben är helt underbar..? Just precis som du är.