tusen nyanser av rosa

, så blir det alltid när jag ska packa mitt allra finaste. Helt sjukt hur allt flöt ihop, verkligen ingen tvekan om vad jag gillar, hela min packning förvandlades till en rosa flickdröm. Jag ska åka till Paris! Modevecka, det var så himla länge sen jag gjorde hela den grejen, så länge sen att det hela dolts i ett rosa skimmer. Som något jag gjorde i mitt förra liv. Fyra dagar och tre nätter, rekord är inte ordet jag vill använda men jag har aldrig varit borta från dig så länge. Nu ska jag bara packa klart. Det är en jäkla process, lägga fram, tänka tänka, ta bort (jag ska ju inte flytta..) lägga till... som att sätta nåt slags rekord i styling, gah, nej jag får absolut inte klaga. Jag gillar varken tjejer som klagar eller den typen som inte gillar rosa. Köpte förresten kanske världens sötaste tights till dig idag. Ljust ljust rosa, med en kaninboll. Tur att de inte fanns i vuxenstorlek.

Marie-Louise Ekman sa en gång klokt om rosa:
"Rosa är köttets färg, det hudlösa, det som finns där under, det sårbara. Oavsett yta så ser vi alla lika ut där. Därför är den rosa färgen så drabbande - vi vet att det är där sjukdomarna uppstår."

äppelpojkarna

vi har varit på Julita och plockat äpplen. Förra helgen var det äppelfestival där, vi kom en vecka senare och ängarna, slottet, odlingarna - allt var helt öde. Precis som när vi var där för två år sedan. Då var det bara vi två. Helt enligt planen - det var fortfarande bara vi tre och äpplena.

Jag älskar dem, vill ta ett stort bett, får inte nog, de blänkande röda är så goda...
nej, jag vet, nu pratar jag visst om några andra

som utströdda rosenblad...

äppelkompott, äppelkräm, äppelmos får vi av både mormor och farfar men en äppelpaj såklart. Korgen står på balkongen, vi har bäddat in med tidningspapper, äpplena därunder lyser röda som kärleken.

jul jul...

viktig plåtning imorgon, första gången jag ska styla stilleben. December-numret.. just nu sitter jag och hummar julsånger, bläddrar i världens mest genomtrevliga bok, pysslar med morgondagens rekvesita och får en alldeles för tidig längtan. Ute är det alldeles mörkt. Och doften. Apelsiner och nejlikor... eviga längtan till ljus och frid.

vinterns goda ting, mitt finaste tips till dig

arne och doris

det är sån tur och så kul att ha en jämnårig kusin. För oss skiljer det fyra, för er bara ett halvt. Vi vet, snart är det där ingenting. Nu har vi båda varsitt barn. Båda var de felvända, rumpan ner precis som pappa var i Doris. Märkligt det där. Döpta efter samma farmor och farfar, andranamn gills lika mycket det, vi tror båda att de sitter där uppe och ler. Arne och Doris. Just nu är ni varandras raka motsatser, så typiskt med typisk flicka och typisk pojke. Men vi hoppas och tror att ni blir ler och långhalm. Snart. Kusiner i vått och torrt, precis som det var för Malin och min bror.

höstglöd

av alla saker vi sa igår, jag kommer mest ihåg orange. Hur man på hösten automatiskt blir sugen på det murriga och varma. Nu tänder vi svamplampa och ljus. På väggen hänger tungt skrot. Nya färger, nya blommor. Om jag fick välja en enda färg till dig skulle det nog bli just den där varma rostaktiga färgen, den är verkligen du. Vi har kanske inte helt samma färger du och jag ändå. Du har bruna ögon. Men jag tror vi gillar samma sak.

Det är fredag kväll och höstmyset är här.

och alltid så glödande glad

ateljé

jag får bjuda på inspiration del två. Vi bilade ut till Hässelby för att träffa jobbkompisar, Sofia och Lisa, och besöka pappa Lennarts ateljé. Älskar små utflykter som breddar mitt Stockholm och mitt perspektiv! Konstnärsateljéerna låg på rad, utanför de stora ljusa fönstren skvalpade Mälaren. Så fridfullt. Jag vill ha mer. Vi är fler som drömmer, jag vill också ha det där...  en ateljé tror jag skulle hjälpa men okej det går bra med ett rum. Ett eget rum, ett ljust eget rum med ett stort bord mitt i, där kan jag lämna pyssel framme för att fortsätta med när andan faller på. Tror att den där andan skulle falla på mer om jag hade det där rummet. Och det där. Men just att kunna lämna framme. Inte behöva städa undan, inte behöva rädda undan, inga klåfingrar, ingen kompromiss. Ett eget rum, med mina favoritsaker utspridda i en inre ordning. Vi kan kalla det atelje, studio, pysselrum, jag tror jag skulle kalla det mitt flickrum.

jag är gravid

nä det var väl ingen som gick på? Blev du hemskt besviken kan du isåfall besöka närmsta Pressbyrån. Kompisen som väntar barn och kompisarna som snart ska bli mostrar har redan lagt märke. Det är en vänlig målgrupp ändå. Där står jag, retuscherad och gravid och leende och en text att Sara fick en liten Arne. Det är sant!

blä

Måndags: jag fick inte ett kort utan, räcka ut tungan är tydligen ditt nya. Ditt gamla är att stå i favorithörnet och blicka ut. Spana på bilar, hundar, tåg. Jag tog kort på kort på kort, flera minuter, tungan hade ändå fint ljus. Sen började jag undra vad du tittade på..? Glömde visst en grej till som finns på gatan. Har aldrig sett granngubben på så gott humör. Och jag vet inte hur du lyckades men det var jag som skämdes?!

tidlösa

Roten till allt vackert tycker jag man kan säga med. Står på ett fat på vårt köksbord och blommar av sig själv. Tidlösa blomma och tidlösa saker. Två nya knoppar har kommit sen jag tog med dig hem. Lite magiskt och mycket vackert.

men hon är giftig, den nakna jungfrun

happy happy

varje gång vi gått förbi Gröna Lund på väg från båten upp till Rosendahl har vi lyssnat på de där vrålen innanför grindarna. Inte bara karusellskrik, det har verkat som om hela stället gör familjer osams? Så hetsigt har vi muttrat, skyndat på mot vår trädgårdsoas och svurit att aldrig aldrig...
Men idag var vi där: innanför grindarna. Mitt arbetarjag (läs alibi) är med i ett förlag som kan hyra stället. Idag lördag, mellan tio och ett. Ta med familjen, iihh Eric Saade på scen, bara vi, gratis åkband, inga köer, tidningsfest, familjefest, alla glada, det var visst inte så dumt det här ändå!
Jag ville ta tillfället i akt och Leva. Såg några tweenies i kö till 'Lilla musen', dumpade Arne hos Johan och tänkte Yes! vad helt perfekt ploj-kul. Väl där: små vagnar med plats för fyra. Oj, alla har visst redan sin egna lilla familj, ingen ville splitta, jag kände mig lite dum - stor och liksom klumpig men kanske var det just ensam - när jag klev i och fick sitta i den där vagnen alldeles själv. Nåja. Jag överlevde. Men insikten när "lilla musen" tuffade uppför en brant så oändlig... åh sara så dum så dum så dum! Åkte visst nya bergochdal-banan. Ensam är inte stark. Trodde jag skulle dö. Och jag hade satt mig på höger sida, ytterst, i djävulssvängarna vickade hela vagnen, ingen satt ju bredvid mig!!, så dum så dumelidumdum, jag hade ingen som jämnvikt, ingen ingen var där

Men jag överlevde, tog en korv, Arne tjoffade i sig en han med, tog en öl, Johan satt bredvid mig nästa omgång, upp i sadeln igen liksom. Arne fick rida ponny han med, en sån där vacker gammaldags barnkarusell ni vet... Så där lugnt och makligt, knappast något man skryter över. Och så fortlöpte vår tidningsfest, med familjedag.
Det är nu såhär efteråt som jag ryser. familjedag... Får man uppleva det har man fasen LEVT.

ååh-ka karusell...

Livet alltså. Kan va som en karusell. Nu att det går så fort. Ibland obehagligt fort. Då vill man inte vara själv. Happy happy när vi är tillsammans. Lugnt och fint är ändå bäst. Efteråt gick vi till Rosendahl.

på jobbet

mina favoritväggar på jobbet, jag har saknat er. Nu är ni snart min vardag. Jag kommer sakna dig. Jag har inte hunnit ordna mina egna favoritbilder än, klippa och klistra, jag ska som vanligt ha mycket miu miu och prada, rodarte också..nån fin blomma.. jag har ingen brådska, den finaste bilden hade ni redan ställt fram på mitt skrivbord, den mötte mig första dagen på jobbet. En vecka sedan prick idag. Det är fint att vara tillbaka, jag känner mig redan som hemma.