blodsband

Förra helgen åkte vi till Bankekind. Utanför Linköping ligger en liten villaidyll, alldeles intill landet vid en sjö med gatunamn efter äpplen. Där bor min morbror, hans fru och mina kusiner. De har så fint i deras hus, här och där står minnen från det som varit. En löpare, ett broderi, vävstolen gick inte att behålla men mormor anas där ändå. Gud vet hur många virkade dukar jag själv har ärvt. Den äldsta av mina kusiner, Johan, är ruskigt lik Arne om man ser på kort från när han själv var bebis. Min morbror säger att jag är lik hans mormor, min mormorsmor, Josefina eller Fina som hon kallades. Jag säger det inte så ofta till dig mamma, jag vet du tycker det är lite genant, men vi kallar ofta Arne för lillmomma. Ibland är han så lik dig! Över ögonen.. och ett visst leende. Det är det norrländska i oss, sameblodet som tunnas ut mer och mer men som aldrig kommer försvinna.

släkttavla