våffelstugan

Blev så ledsen förra veckan när jag blev sjuk på självaste våffeldan... Äger nämligen själv inget järn och den bjudna lunchen fick ställas in. Och aldrig har jag varit mer sugen på våffla. Sjukt det där, bara för att något lyckats få en egen dag så känns det som världens förlust om man inte får äta det just då! Årets övriga dagar är frestelsen inte alls densamma. Nåväl, Emma och Kim laggade på även denna vecka. Slutet gott... jättegott!

wow - sailorboy kan ställa sig upp!

..kan se i mitt inre hur jag en solig dag står och gör våfflor till dig.
Och du tycker det är så himla gott, och jag känner mig så himla lycklig.

svansjön i en vas

Som gracila svanhalsar sträcker ni på er i vårt rum, mina långa vita franska tulpaner. Johans favoritblomma är tulpanen, för mig har de varit lite för vanliga för att hjärtat ska dunka extra. (Fast det är kul att välja bland alla fina färger förståss.. och så de gånger man lyxar med två dussin, minst!, på samma gång.) Fina men inte så mycket mer har jag alltså tyckt.
Men det var innan jag fann den franska sorten... De är dyra men man behöver inte köpa många. Jag skalade av nästan alla löv på mina fem för att få stjälkarna att se ännu mer späda och ännu längre ut. Tunna tunna ben och så en magnifik klocka. Merveilleux!

på egna stapplande ben

8 månader idag - grattis gubben! Tänk, nu händer massvis i din hjärna. Du kanske så smått börjar förstå att jag, din mamma, är en annan person, att vi inte är samma. Vi hör samman, men vi är inte samma. Vilken fantastisk upptäckt, skrämmande i början såklart, men ändå! Du är din alldeles egen.

stort och lite skrämmande på samma gång

bokhörnan

I vår bokhylla har jag pyntat och donat. Precis som i vårt övriga hem har ingenting råkat hamna där av en slump. Kvinnliga sarafavoriter har en egen hylla, blomböcker en annan, snygga fotoböcker ligger luftigt - detta är böcker som medvetet placerats i centrum. Lika medvetet har annan litteratur, den jag inte lika mycket vill visa upp, placerats längst ner i ena hörnet. Man måste kika över soffkanten för att se dem. Där nere och skäms står två tjocka böcker, de var en gång fem men de tre sista i serien fick åka iväg till antikvariatet, Grottbjörnens folk och Hästarnas dal. Och som jag slukade dem där i yngre tonåren! Sexhundra sidor per bok, nemas problemas, jag läste dem om och om igen. Det var galet, jag gick totalt in i grottan. Ni vet ju precis som jag att de var spännande...  Men, helt ärligt!, det var faktiskt Aylas ihopsamlande och letande efter örter, till matlagning och facinerande läkemedelskonst, som fängslade mig mest alla de timmar, dagar, nätter jag lade ner på denna boksamling. Allt kommer tillbaka... Det var så länge sen jag tänkte på dem, ännu längre sen jag bläddrade i dem. Och nu, nyss både på Babel och P1.
Den stora frågan är; ska jag köpa den serieavslutande bok nummer sex? Avsätta värdefull tid för att läsa hundratals sidor, som i bästa fall knyter ihop min tonåriga stenålderssäck, men i värsta fall raserar hela min facination för vad jag då tyckte var världens bästa bok och får mig att ...skämmas.



bokhörnan, den nedre regionen




borta bra, hemmakatt bäst

Nu avslutas snart en fin liten helg med mycket av det jag tycker om. Östermalmslördag med tjejig kontinental Riche-lunch ("det var här mamma och pappa träffades, arnegubben"), följt av en söndag då vi bara tassar hemma och gör det vi gillar. Kontraster är min grej, ibland tippar det över. Borde man se upp för att hemmakatten verkar ta över mer och mer..? Eller bara anamma och gilla läget att man är en besökare från mammaland. Jag spinner vidare på det.

hemmakatt





god natt min skatt

alltid samma tid, alltid samma plats. Snart kommer pappa och bär dig till sängs





men lille vän...

Gick för att titta till Arne som sover förmiddag. Vissa dagar krävs inte mycket för ett mammahjärta att svämma över...

och den där vassa lilla hälen som sparkade i mig så

Idag är vi sjuka, eller jag är och Arne håller på att få tänder.
Två små däruppe... två små här hemma som kämpar för att hålla sig uppe.

sånt som gör mig lite ledsen...

Jag håller på och tappar allt mitt hår? Enhörningen har tappat sitt horn. Och pelargonerna har beskurits och tappat ...allt.



Låt oss hoppas det växer ut igen

  

vällingland

Sockervälling och slätvälling och grynvälling och hetvälling
och solskensvälling och kletvälling
och sirapsvälling och sängvälling
och småbarnsvälling och klängvälling
och vardagsvälling och såsvälling
och söndagsvälling och dåsvälling

och tristvälling och tröstvälling
och slaskvälling och höstvälling
och gnatvälling och tjatvälling
och klistervälling och slängvälling
och skvallervälling och blängvälling
och mjältvälling och droppvälling

och tisdagsvälling och koppvälling
och onsdagsvälling och torsdagsvälling
och fredagsvälling och tjockvälling
och tandlösvälling och pjoskvälling
och tunnvälling och skumvälling
och ljumvälling och gumvälling
och kvällvälling och gnällvälling

och lallvälling och kallvälling

(en liten dikt av Sonja Åkesson)

kan själving

Lösningen hette Solhavre! Mjölkfria produkter har en förmåga att smaka mindre sött, det är väl mjölksockret som saknas gissar jag. Och osötade besksmakande saker har då aldrig funkat för min Arne... Men nu så blandas här hälften kall söt havremjölk men hälften kokvatten medhavd i sån där behändig liten termos. Slurp både på morgonvälling, mellisvälling, utflyktsvälling, kan-själv välling... Återstår bara att hitta ett bärbart behändigt kylskåp?

dagen idag är en märklig dag, den är din

Idag, från första till sista solstråle, hade jag flowet. Promenerade ner till Enskedeidyllen för att möta en ännu mer peppad Elon. Vårsolen värmde och jag fick per automatik sån där rak hållning och långa kliv ni vet, så som man får när man känner sig odödlig. Åh, de där dagarna när man har det, sällsynta sällsynta men ack så ljuva! Nu, sen kväll, har dagen redan blivit bitterljuv... man vet nämligen aldrig när nästa dyker upp igen.
Men - för enbart ljuva minnen - fick kameran åka upp. Väl hemma från utflykten väntade ett magiskt ljus, Arne visade upp en stapplande början på små kryp (!) och nya älsklingarna fyndade på Enskedes finaste diversehandel kastade magiska skuggor när dagens sista solstrålar träffade dem...  Märkligt det där.

tack elon för fina cafébilden!

och hemma glittrade det enda långa hårstrået du sparat sen födseln...

sällsynta

fjäriln vingad

Jag har nya tights, med fjärilar på! Jag älskar fjärilar, allra mest citronfjärilen. Skulle vilja ha en hel vägg med såna där gammeldags runda fjärilstavlor... Vilken bok eller film var det nu igen? Där den vackra sorgsna hade hundratals levande fjärilar i sitt rum.. Just, Bright star. Ibland när man läser en bok spelas det upp så starka bilder inom en så man minns den som en film. Det här var en film.
Jag klev upp och snurrade på trälådan i blomsterfönstret. På baksidan klistrade jag i somras en massa fjärilsklistermärken längs ena träväggen. Sen en dag ledsnade jag på alltihop och vred bort ett halvt varv. Nu, när jag vände tillbaka, såg jag att klistret lite släppt. Och fjärilarna, de nästan lättade mot himlen

fjärilsbjörkstammar



flyg fina fjäril flyg

på vår balkong

Nystart, pepp! och grönsaker. Nej jag snackar inte om nån beach - jag menar balkong 2011.
Idag bär det iväg till handelsträdgården för inköp av såkrukor, frön och jord och det ska bli underbart att få sätta igång. Bara att få gå in i det stora växthuset och, faktiskt!, berusas av alla dofter och växtkraft under ett och samma tak. Det enda jag för er ännu inte blomfrälsta kan jämnföra det med är känslan av att stiga in i en Miu Miu-butik...
Förra sommaren levde vi verkligen för vårt extra rum. Det vattnades, skördades, dittades och duttades flera gånger om dan. Jag förde en kamp mot svarta bladlöss som gillade krassen, och fjärilslarverna drogs till pelargonerna... Men det gjorde inget - tiden var på min (havandeskapslediga) sida.
I år tänker jag mig "Provance", spaljéklättrande luktärter, rustika lerkrukor, akvarellfärger, örttrappa och en doft av lavendel... Tidlöst men samtidigt flyktigt och romantiskt kvinnligt. Jag är helt seriös nu.

välkommen ut

godmorgon solstråle!

...älskar helgmornar då du kommer upp och myser i vår säng. Söt som en ängel är du i ditt nattlinne, det har du använt ända sen dag ett. Då nästan drunknade du i det, och inte särskilt mycket sov du heller.. Så nästan ännu mer älskar jag att du numera sussar i egen säng hela natten. Det är rörande! Så här efteråt undrar jag vartifrån man får kraften? Sju månader utan sammanhängande sömn... återhämtning börjar Nu. Vi går mot ljuset!

jämngrått var det nån som skrev

..och det är det verkligen idag. Men nu vet jag lite vad det beror på. Och hormoner är inget jag nånsin kan kompromissa med, bara att stänga in sig och vänta ut dom jävlarna. Snart är jag redo att köra. Kanske tidigare än vad jag önskar till och med, men som jag sa nyss på telefon; lika bra att ta tjuren i hornen/ratten på bilen. Imorn väntar moderna museet med vänner, men det var så länge sen jag gjorde en sån utflykt så det känns som ett sjukt stort äventyr, och jag är lite nervös. Lite mammaskadad, tack jag vet, alla dessa tankar på oförutsetta händelser..oj oj. Tur jag har min lille kompanjon - vågar du så vågar jag!

...lyckan när man klarar det!

vivvi

Idag skulle min syster komma på besök, men hon mår illa. Himla synd, men det går säkert över vilken vecka som helst nu. Åh, vi har så mycket att prata om... Inte nog med att du är Arnes fina moster och gudmor, senare i år blir du själv mamma! Och det är helt fantastiskt.



Lilla farbrorn prick 1 månad.

ugglor i soffan

I vår soffa ligger ett par rätt så nya kuddar, fast de blev gamla kompisar nästan direkt! Jag räknar saker som nya ända tills de hittar sin naturliga plats i tillvaron och liksom smälter in, då först blir de mina. Jag vet inte vilken jag gillar mest..? Den lilla är liten och har min älsklingsfärgkombination av senapsgult och smutsrosa medans den stora har det där helt oemotståndligt korkade uttrycket som väller upp en våg av ömhet inom mig... Man behöver inte välja tycker jag, de är bäst i par. De heter ho och ho, ho-ho. nä nu luras jag.



andas in, andas ut

Jag  har varit lättretad på sistonde, jag skyller på östlundska gener. Nån slags psykbryt fick jag häromdan när gruskornen som barnvagnshjulen strösslar med smög sig in i varje vrå av mina fotsulor.. En fruktansvärd känsla, det kryllande i hela kroppen!
Sedan sambo kallats in och jag samlat mig med något stärkande i soffan, började jag tänka på det här med att andas lugnt...
Under vår graviditet gick vi på profylaxkurs. Nu skrattar jag åt minnet hur vi på ett möte skulle nypa varandra i låret och samtidigt träna på den inlärda andningen, som övning inför förlossningen. Det är sant!(...jag minns nämligen hur jag ilsknade till på Johan, jag tyckte han nöp orimligt hårt...)
I alla fall, nu återupptäckte jag hur de mässliknande andetagen kan hjälpa en mamma i vardagen! Barnvagnen står tillsvidare parkerad nere i barnvagnsförrådet, men vid pedagogisk måltid till exempel! När couscousgrynen sprutar ur din lilla bebismun och smyger sig in mellan mina tår är mantrat andas in, andas ut något av mitt anger management

andas in  andas ut

lejonkungen

När Arnes pappa fyllde år i somras var vi i Gustavsberg på Lisa Larsson-utställning, och som födelsedagspresent köpte jag ett av hennes bedårande keramiklejon. Inte bara rätt astrologiskt - lejonet liksom var min Johan. Något med den fromma uppsynen... Märkligt hur vissa djur, levande eller av lera, rymmer en hel personlighet! Och en liten Lisa-katt kunde jag bara inte motstå till mig själv, hon är av en lite lurigare sort :)
I alla fall, den kvällen önskade sig Johan ännu en litet lejon... Och fem dagar senare kom han. Nu, när drygt sju månader gått, har jag fått mig en rätt så klar bild av Arnes personlighet - en solig liten lejonkung som stormtrivs när flocken är samlad men som aldrig tvekar att ryta ifrån!

24:e juli, 2010.



Paret vakar numera över sovrummet.






nytt verb:

att "adlibrissa". Klick, klick och vips så flyger böcker fraktfritt hem. I teorin tar det lite emot, man vill ju värna om Bokhandeln. Men i praktiken... så enkelt, så bra! Nyss landade tre trädgårdsböcker och en Bodil Malmsten hemma hos mig. Känns som att få paket! Noga och kärleksfullt utvalt av någon som känner mig väldigt väl dessutom :)

Nu: skön söndag i soffan.

kan själv

Dricka nappflaska.
(än bara fylld med gott stockholmsvatten, men vänta du arnegubben, snart lurar jag i dig välling)

min egen mammagrupp

Att vara föräldraledig kan ibland vara en utsatt situation. Priviligerad till tusen, men ändock utsatt. Jag älskar min unge men intelligenskvoten är inte alltid helt... stimulerande. Man kan känna sig ensam. Jag har aldrig haft problem med ensamhet - när jag själv väljer den. Och det gör jag gärna och ofta. Men när jag vill och behöver mina vänner... Så här: Arbetslösa dagdrivare känner jag inga (kan beropå de eoner av avstånd livsstilsmässigt), kompisarna på universitet visade sig visst ta studierna på allvar (som om man skulle tro annat!) och övriga dödliga har, surprise, inte tid för latte plus bajsanalys en eftermiddag klockan två. Och så kommer man till bvc och får sig en mammagrupp som ja, är trevliga att fika med men kanske inte riktigt når inpå mammadjupet.

Nu kanske ni bara tror att jag raggar nya bloggläsare Linnéa och Elon, men ärligt talat är jag så väldans glad att jag har er!

Allra första mötet! Bonnie, Arne, Henry - 3, 6 och 9 veckor pyttesmå.