julkarameller

att suga på länge.

det har blivit barnbarnbarnets tur

isbana ända ner till affären

dan innan dopparedan - en prövningens tid

äntligen julaftonsmorgon

vacker tass

lång tass

konjaksstass

så tomten hittar hit

vem är det som bultar?

tomten!

första gången för hundarna med...

åter i trygg famn

 



fridsammare

mitt finaste paket

GOD JUL

saknar er redan

kom hem för snart två dagar sen. Borta är snön, borta är julen. Tomt. Vi har precis haft visning av vår lägenhet, gått omkring  med folk vi inte känner och pratat om rummen som om de inte vore våra. Ord som golvvärme, luftdrag, torktumlarkontakter gör mig förvirrad. Seperationsångest? Ja, det att juldagarna gick så väldigt fort. Köket på Frösön där det alltid hände något spännande. I vårt kök pågår utrensning inför flytten. Tomt. Det kom precis ett sms. Vi saknar er med!

först ett stopp här

hos Svea Olsson i Gustafs. Låter som ett riktigt rivjärn va? Inte än. Men oj så söt och oj så liten. Som att hålla i en fjäder. I mamma-armar som redan glömt bort hur det känns...

snöänglar

vi har packat vårt varmaste, din overall är ännu sprillans ny. Just som jag höll på önska att vi bytt bort alla klappar mot en resa till något varmt ställe såg jag förra julens kort. Det är stockholmsregnet det är fel på, vi stuvar in alla paket i bilen i stället. Precis som det ska vara. Nu åker vi till  pulkor, änglar och snö. Nu åker vi till Jämtland.

det blev aldrig något julkort förra året...

..jag tror vi mest låg och latade oss då. Latade oss i soffan och åt mat. Mycket mat ser jag.
Men i år! Jag har blivit mindre teknikrädd, och bättre på att fotografera. Favoritmotivet är densamme, ligger i din brevlåda.
Nu väntar tre veckors jullov... med mat och ligga i soffan och fira ditt livs andra jul.

julgris

karaktär

mer och mer nu med fler nyanser. I din personlighet och i din blick.

på riktigt

i förrgår var vi partytjejer, igår samlades vi för att se på luciatåg i stallet. Saftglögg, lussekatter och pepparkakor hjälpte till att skingra dimman. Arne satt som ett ljus i knät och tittade storögt. På tomtenissar, tärnor, en lucia, en ponny utklädd till ren. En kvälls utflykt kan kännas som ett helt annat liv. Lycka att komma tillbaks till det som räknas, till det som är livet på riktigt.

flygande gäss

man kunde ju räkna ut med lilltån att även jag skulle bli sjuk. Det finns inte så mycket att göra, idag har jag legat i sängen och kollat igenom hundratals olika tapetmönster. Det snurrar och bränner i mina ögon, när jag var liten och sjuk återkom alltid bilden på stora elefanter som balanserade på en spindeltråd när jag blundade. Alltid samma febriga bild varje gång jag blev sjuk. Nu har den inte kommit på flera år, jag blir fortfarande sjuk men de där återkommande synerna och även mardrömmarna man hade som barn är borta. Puts väck. Bara minnet av dem finns kvar. I stället känner på mig att det snart kommer flyga gäss framför mina febriga ögon. Och kanske senare, i vår nya hall?

adda-badda-vabba

Du var sjuk i helgen. Jätteliten. Febertoppar och ett behov att vara nära, nära. Symbiosen kom tillbaka, min lilla bebis och jag. Jag höll dig i min famn, bäddade ner dig i soffan, strök dig över ryggen, gav dig en slurk smoothie då och då. Sjöng den där barnramsan om den kulna natten som du gillar så mycket. Om och om igen.                                                                 Igår blev du bättre och idag är du friskförklarad, men hade du gått på dagis hade du fått stanna hemma. En dag till. Men då finns inga föräldradagar längre kvar, inga lediga måndagar, jag hade fått vabba.
Dagisångesten slog till igår, kanske just för att du varit sjuk och blivit så där liten igen. Man klarar sig tydligen inte undan bara för att man äntligen fått den där platsen, oron kommer tillbaka i nya former. Nu att någon annan ska vara den som tar hand om dig. Mamma och pappa ska jobba. Någon annan har som jobb att ta hand om dig. Är inte det helt knäppt?!
Vi satte oss och pusslade med tider, heltid deltid, man blir ju knäpp på alla minutersiffror, mäta cykelsträckan från jobb och hem, du får lämna, jag hämta, om du tar vagnen på morgonen får du ta hem min cykel från dagiset annars förlorar vi tid om jag först ska hem med cykeln och sen hämta för vagnen får inte plats i cykelkorgen gah det känns som livet hänger på minuter men minuterna är för få och de man ändå har - känslan hur de rinner undan...
Den 23:e januari är det inskolning. Jag har hela tiden tänkt att det där kommer gå så bra, inga problem, men nu börjar jag vackla. Tänk att den största omställningen kommer såhär nio månader och ett och ett halvt år senare. Jag är beredd men ändå inte och samtidigt är det vi som måste vara starka. För om du blir svag, och älskling det ska du veta att du får, om du blir sjuk och sådär liten igen, då ska du veta att vi tar hand om dig. Hela dan. Och sen när du blir frisk igen, då tänker jag minsann behålla dig. Om allt går som jag hoppas är det du som får längta efter dina dagiskompisar då. För en dag till med varenda minut, det är vad jag kommer behöva.

Vabba. Låter som något av de ord som du går runt och säger. Nu när du är frisk tar du i med full kraft. Adda-badda-vabba i långa you tube-monologer. En vuxenramsa på barnvis, en som håller på att bli min nya favorit. Adda-badda-vabba-vabba-vabba om och om igen...
Om det är en mamma som är den som är liten och ledsen.

grå dagar

det mesta omkring mig har något grått över sig. Kontoret, min uppenbarelse när jag kliver upp på morgonen, det mesta utomhus. Man lunkar på, inte så mycket mer. Läser att Farrow & Balls färger alla ett stänk grått i sig. Och i förrgår kom pappa över på middag och i tisdags var jag på konsert med kompis. Det grå skiktet går att bryta igenom ibland. Som påminnelse om att färgen finns där under. Och om jag tittar mig omkring är det ganska fint ändå.