nyckelpiga

Förra veckans vårfest, din första med dagis. Med premiärnerver. Stod uppe till sen kväll och bakade hallongrottor, hembakt, vi kan absolut inte komma med något annat än hembakt. "Röd tröja önskas" stod det på föräldralappen. Själv så konsulterade jag modechefen. Och allt blev så fint! Finaste soldagen, fast det gassade lite väl mycket tror jag. Ingen solhatt. Och utstyrsel i fleece...
Barn och kakor, fröknar och föräldrar, allt hamnade såklart bara i en röd söt klump. Nästa gång tar vi det coolt.

solstingsbaksmälla...

idyll

fem nätter, sex dagar, landet får mig att känna mig sju tusen gånger mer somrig.

vi kommer tillbaka till smultronsommar

i torpet

ständigt denna mössa...

och alla dessa äpplen

coq au vin, i stillebenljus

mös mest

förtrollande ljus och skugga

blir ofta så att en bok sätter stämningen för hela resan

i ljuset: strumpbyxor av!

drömhuset i bakgrunden

med "bää!"

skulle vilja somna och vakna upp här

idyll



solsken från torpet

drabbats av lyxproblemet för många fina bilder. Det där urvalet... kill your darlings som så ofta är min svaghet. Ni får finna er i kavalkaden. Hur man väljer bort en bild där du skiner blev aldrig min grej. Och hur man kan vara så glad..? Så totalt uppslukad i nuet. Så Arne. Vattnet var iskallt. Men när solen sken, vi hade det lite så här:

är det sant?

mormorsdagar

, är slut för den här gången. Kom snart igen! Det var kul att gå tre generationer till dagis. Skönt att få avlastning. Och det var på tiden att jag fick vara den som står för matlagningen. Duka fint, lägga upp, ställa fram vin.., jag kände mig mer nöjd när du tog mer än om det vore Arne! Fast, som nybörjargenerationsmamma.. jag är väldigt mycket dotter. Mormor fick diska... tar nog på krafterna att lära sig leka vuxen.

tre, ett, två.

blått och vitt

, vad kan man säga om det? Att det är mina favoritfärger just nu. Vitt mot sådär slitet blått, ger mig ett slags lugn. Tidlöst, på det där sättet att tanken kan ströva fritt... När jag ställer in mormors finservis i våra gamla köksluckor, hur de passar så helt perfekt. "Så här kunde det ha varit då." Gav mig kanske ro att sitta ner en lång stund och klippa upp ner upp ner, nu har vår rutiga vaxduk en volangkant. I helgen besökte vi Waldemarsudde och Eugene Janssons blåmålningar. Det blåa och vackra sitter i länge än. Vårhimlen skymtar då och då, med ljusa lätta moln. Föreställer något för dig och det för mig, ger mig ro att bara titta rätt upp. Och det här, vad kan man säga om det? Blev visst bara små blå tankar...

skulle nog vilja ha den här bonaden, att ha bredvid soffan..

undrar om du ser vad jag ser?

evighetsblomma

Inspirerad av värdinnan slog jag in mitt kanske vackraste paket och gav mig ut i kvällen. När rosor vissnar, jag kan aldrig förmå mig att slänga dem. Jag slänger vattnet i stället. Och så stelnar de, som mitt i en rörelse, när de är som allra vackrast. Blir till evighetsblommor. Utomhus just nu är det precis tvärtom. Knoppar slår ut så fort så man inte hinner med. Jag vill stanna tiden. Mitt bland vitsippor, musöron och det ljusgröna alldeles nya gräset. Mitt i ett vårhopp!

körsbär, champagne, tyll...

jag var faktiskt ändå mest frisk under långhelgen. Minns jag skålade för det, nåt om en skål för tydligare kontur. Men så är man lagd åt att glömma det där som inte är nu. Det som alltför snabbt suddas ut. Då är det fint att ha dom som påminner en. Körsbärsblommorna i Kungsan blommar snart över men jag har sett dom, två gånger till och med, och om jag ändå skulle glömma så finns de numerade sparade här. Alltsammans totalt överdådigt. Så himla vackert!

kära fönsterbräda

Vintern har rasat ut, tyvärr gäller inte samma sak för alla dagissjukdomar jag dragits med. Mitt lilla värddjur klarar sig fint, men jag... idag ligger jag under täcket med neddragna persienner. När jag kisar upp mot sovrumsfönstret ser jag orkideéns stänglar i en nästan svart siluett, den omges av ett lugn, ett tag till bara, om en liten stund ska jag dra upp den där persiennen kliva upp och dricka ett glas vatten. Skärpa till mig eller något sådant. Jag är glad att en glimt av försommaren trängs på våra fönsterbrädor, vi har inhandlat nya växter i varje rum och jag går sakta runt bland dem, det snurrar men blommorna lyckas skärpa mina sinnen. Porslinsblomma, oxalis, fredskalla, pelargoner... tillsamans med er är det lite mindre outhärdligt att vara den som blir kvar. Solen är stark där bakom persiennen, för de starka är det där ute livet surrar... Nej, nu ska både ni och jag dricka lite vatten.

och kanske fröså rosenbönor?

plast och mjukt i Arnes rum...

älskar hur en enda pelargonstängel bildar en perfekt liten bukett

..nu kan jag plocka sommaren lång