juni 24, 2011

barfota utan strumpor och skor

, vill jag vandra med dig. Ut till sommarn där vindarna bor, till ros och förgätmigej. Men vi får nog dra på oss tjocksockar på våra fötter - det är midsommar i sjukstugan. Det blir nattlinne till klänning men den är åtminstone rosa, du får ditt sötaste ljusblå. En varm kofta på det, då blir jag din ros och du min lilla förgätmigej. Vi ska gå till videobutiken och hyra film. Jag har svårt att tro att de har en midsommarnattsdröm? Och jag som ville plocka blommor, sju sorter, allra helst skulle jag vilja binda dig en blomsterkrans... Men jag har ändå aldrig lärt mig hur det är man binder såna där kransar och jag gissar att du bara skulle ta av dig den hela tiden. Vi får vänta, nästa midsommar ska vi vara friska, jag lovar jag ska lära mig att binda en krans tills dess, nästa sommar fyller du två år. En gång var jag två år. Idag är jag äldre, när jag är förkyld känner jag mig gammal, men blomflicka, det är jag för alltid.

Jag plockar smultron vid vägens kant
och trär sen upp dem på strån
det killar så skönt under foten min
jag känner gruset med tån!

2 kommentarer:

  1. Vilken skirt rosa dröm, och vilka ljuvliga bilder på Sara i barnversion, gulligaste minen ever! Sportade krans på Henry, men oj vad omöjligt det var att behålla den på.

    SvaraRadera
  2. ärvda uttryck, det är arnes min upp i dagen! En liten tröst att henry inte hade krans hela kvällen...;)

    SvaraRadera