som smultron på strå...

, det är när fina sommardagar kommer efter varandra... Eller kanske som att bläddra genom kort på dig?
Frukost på Frösön. I tidningen läser jag om hur den moderna, och ofta storstadsbosatta, svensken förgäves letar efter sin barndoms somrar. Ett enklare liv, naturnära... tillsammans med den egna lilla familjen. Smultron på strå, friska sjöbad, evigt ljusa kvällar... Den svenska idyllen. Långt borta från datorer, stress och status. Eller just ja, status får man senare, när man hemkommen, solbrun och semsterlycklig, slår på loggar in klickar upp sin idylliska sommar, på facebook, mobil och din blogg. Håva in kommentarer, leva i efterhand genom bilden, brr ett sånt hyckleri.

Spelar ingen roll, om sliskiga bilder för någon är söta minnen för mig är smultrondagar för dig.
För någonstans för någon är något ändå på riktigt. Men visst, smultronen smakar aldrig så söta som när de äts direkt från hand utan att först stoltseras med på strå... Jag ska göra mer som Arne. Hmm... mmm, mm-m! Du har aldrig hört ordet mindfulnes men jag ser hur du verkligen smakar på det söta. Nåväl, nu slår vi av, kopplar ifrån och åker söderut. Det blir en roadtrip genom Blekinge, Skåne (jag ska äntligen få se Österlen!) och ett sommaridylliskt Sverige. För i samma tidning, en annan del, stod det; passa på, det är ett riktigt smultronår, (dock sämre med blåbären). Och vid det här laget så vet ni ju, bilderna minnena och allt vad som kommer med dem... det och de visar sig alltid sen!


Och mitt smultronställe slår aldrig fel.

göra som mamma, sitta titta

du måste älska mig

Vi har varit på bröllop! Mitt andra vuxenbröllop, det första kompisbröllopet, vårt allra första tillsammans! I Frösö kyrka, Elin & Jompas, vi dansade vidare ut i Slandrom. Och barnvakten som sms:ade att du var underbar. Åh, det här vill jag göra om! Jag vill gå på bröllop varje sommar, allt är så vackert alla är så lyckliga, jag gillar verkligen att klä upp mig, och dig, skåla dansa alla mina vänner jag säger som alla andra, kan ni inte bara gå och gifta er..? För störst av allt är ändå kärleken - Ja.

har aldrig aldrig fått så mycket komplimanger för något klädesplagg förut,
jag flöt runt och kände mig som en fjäder...gudinna! Från Rodebjer.
Och halsbandet, gammalt i guld, från Arnes mamma - visst är det fint?

färgstarkt fantastiskt par!

...älskar,

norrlands guld

Vi har hunnit med några dagar i Jämtland. Fina dagar..., så fina så vi passade på att stanna en dag extra. Liksom för att maximera de ändå få dagar vi hade klämde vi in så mycket vi kunde; frösö kyrka med bröllop och gravsten, jamtli med karamellstut och killingar, fika på stocke titt och frösövallen, gågatan och frösöstigar. Konstigt att man ändå känner att man tar det norrlandslugnt..? Och mormor och morfar fick fira din födelsedag i förskott. Stort! Lill-resa och lill-födelsedag. Nu känner vi i hela kroppen.., semestern är här!

Bilder kommer snart, de är så många, du är så söt, största ansträngningen är ändå det där urvalet... Kanske att de här är finast:

stjärnstopp

Tankar för dagen: att din ett-årsdag snart är här. Dessa tropiska juli-nätter som jag så väl känner igen... Ett år sen... - ett år sen! Jag vill fira dig så, jag vill ge dig allt i världen, fast inte curla förståss, flippra ska jag göra, men ändå... kunde jag ta ner stjärnorna till dig så skulle jag, det skulle vi alla mammor göra. Ett litet armband har du redan fått, du och dina kompisar likadana, de i ljusrosa och svart, ditt är i grått. Men alla med ett ett-årsminne i blänkande gull... Bra att remmen går att justera, den kan bli större så ni kan ha den flera år. Ja, gud vad bra! För plötsligt blev jag påmind om att allt inte tar slut bara för att du fyller ett år. Är det inte så när man laddar lite för mycket inför någonting? Att man har svårt att se dagarna efteråt..förstå att de ens finns. Likadant kände jag inför förlossningen, men jag vet nu att dagen D bara är då allt börjar. Du är med mig hela tiden. Du ska fylla två, du ska fylla tre, absolut 23... Fast visst, den första dagen för snart ett år sedan, och den första födelsedagen om bara någon vecka. Gud vad du ska firas. För att du är en stjärna! idag, imorn, för alltid, stjärnstopp

älskar bebisars handleder, det där vecket...

poolare

...och vi vet vad du kommer få i födelsedagspresent!

ja må han leva!

Du är den självklara ledaren, den som plaskar mest i poolen, den som smaskar mest på kakan och vilken dag som helst nu går du - det är inte för inte som du kallas Kungen. Vi två stannar tryggt i mammas och pappas knä ett par veckor till, men sen, snart!, ska vi följa dig vart du än leder oss.

henry

, älskade vän, ingen är som du. Idag kommer jag på ditt 1-årskalas!

kvällstid

jag vet inte hur det är med er, det är bortskämt jag vet, men ändå.. är inte alla dessa gassande soldagar lite utmattande? Jag vet inte hur jag ska fördriva tiden? Har jag ingen bestämt har jag heller ingen inspiration för att själv göra något extra av dagen. Sol, sol, sol det är så varmt, jag är bekymrad över din bleka bebishud, jag trivs själv bäst i skuggan, i solen svettas all min fantasi bort. Kanske vill jag inte heller göra något extra, men något gnager i mig. Lyckomanin som skruvas på så fort solen skiner, vad har ni gjort vad ska ni göra idag, snart är det höst passa på att krama ur varenda sommardroppe. Jag blir lite matt. Leka lite på innergården, sova lite, äta lite, vattenmelon på balkongen, gå med vagnen till konsum - det är vad vi gör. Halvtråkigt, halvhjärtat, ett dagfördrivande. I stället så väntar vi... För dessa sommarkvällar, de ljumma vindarna, ljuset, ett glas vin på balkongen, blomdofterna som sprids med vinden och tröttheten som sveps bort. Så kravlöst, ingen ångest, jag vill bara sitta ner och känna. Känna mig levande.
Jag vet inte hur det är med er, men alla dessa sommarkvällar, är de inte helt ljuvliga?

händer

jag har nyss köpt en ampel, känner starkt att amplarna är på väg tillbaka! Jag har min runda när jag strosar på Söder, vid stopp två på Renstiernas gata ligger ganska nya butiken Manos. Den spansklärde vet att manos betyder händer, det mesta där är handgjort och det gör ju min ampel extra fin. En annan grej man kan köpa där (och som jag också känner snart kommer få sin storhetstid!) är den här lilla manicken som man gör sina egna såkrukor med. Det är barnsligt lätt, men det bästa är att de blir så fina. Nästa planteringssäsong då jäklar, jag ska köpa mig ett nummer av New York Times bara för det snygga typsnittet, klippa rulla vika och plantera alla frön i små papperstunnor. Mina egna, gjorda med min hand. Högst tillfredsställande!
Nu ska jag bara hitta en växt, tänker mig sirliga gröna blad som rinner nerför fönstret... Kanske Linneas afrikanska ogräs? Då får oxalisen flytta tillbaka till sitt rum, göra sällskap med papperskrukorna igen. De små sticklingarna du ser kommer även de från Manos, jag vet inte vad de heter, men i butiken finns flera fina växter och bara man frågar får man sig en stickling, direkt från händer till din hand.

min lärling

prr prr mjau mjau

när jag var gravid pratade jag och Johan ofta om att skaffa katt. Så här i efterhand inser jag att mycket av det låg i att vi helt enkelt inte ville vänta, nio månader kändes alldeles för långt - vi ville genast ha någon att vårda! En brittisk korthårig skulle vi ha, en tjock butter boll att tassa omkring med föreställde vi oss när vi mös över kattboken i soffan. Nu blev det ju inte så, någonting sa oss att det kanske inte var helt optimalt att vara nybörjare på två saker samtidigt. Ett enda ord: puh!