norrlandsrekreation

Jag tycker det händer direkt när jag stiger in genom dörren. Eller kanske ännu tidigare, redan på flygplatsen eller när tåget rullar in på perrongen. En lugnare andning... Gran, sjö och barndom som fyller mina lungor - jag är tillbaka i Norrland. Jag och Arne har varit här i snart en vecka nu, vi tar det lugnt, vi har flera dagar kvar av frisk luft. Känslan av att färdas tillbaka i tiden... Ute i trädgården knoppar som hos oss är utblommade, inomhus i köket framdukat bord till varje måltid. Här får jag vara dotter, kanske går klockan långsammare på riktigt? Boken jag läser är ganska dålig men jag läser den snabbt, precis som förr. Arne sitter och dinglar med benen. Det är samma stol som jag själv en gång suttit i och det känns viktigt att han är här. Vädret har varit just norrländskt, emellanåt har vi fått trycka inomhus medan regnet smattrat mot rutan. Inomhus har vi haft långtråkigt. Allt går så sakta. Klockan på väggen, den tunga pendeln och evigheten mellan slagen. Jag går runt mellan rummen, kikar på nån tavla här drar ut nån bokrygg där. Suckar ikapp med hundarna. Men mest så andas jag. Sakta, djupt och nostalgiskt. Det är så Norrland är för mig - som ett enda lugnt andetag.