mors dag

I veckan läste jag i dn en krönika om mammor, elon hade läst samma och då tänkt på just mig, att jag skulle gilla den. Är det något jag läser och tycker är extra rätt skriver jag ner det i nån av mina anteckningsböcker/"tankeböcker". Kanske för att om jag själv skriver ner kan jag känna hur mina skrivrörelser leder mitt huvud? Så här stod det och det här skrev jag ner:
"..när jag själv fick barn hade jag alltid en känsla av att mamma gått före. När jag tröstade, klappade det sammetslena bebishuvudet eller bytte blöjor hade jag liksom hennes rörelser i händerna."
Så träffande, så rätt. Jag kommer ihåg känslan när jag kom hem från bb med Dig. De första tumulta dagarna, jag var nybörjare men nånting inom mig - det satt inte i mitt huvud utan just i mina händer - visste hur jag skulle göra. I mina händer fanns min mammas rörelse.
Det får mig att bläddra i min bok, jag vet att jag skrivit ner förr om något just som det...här, här står det:
"..att födas igen och precis som vid en förlossning, göra det med huvudet först. Erfarenheten sitter i kroppen, intuitivt, man behöver inte tänka efter. Att lära sig nytt börjar i huvudet. När du sen kan det har kunskapen förkroppsligats - den är din."

Det jag skriver är andras ord, nu är det mina händer som präntar ner dem på nytt. Och när jag nu läser håller jag inte helt med, alla kunskaper lär man sig inte genom huvudet - en del ärver man direkt i sin hand. Jag tänker på de föräldrakurser vi gick på innan du kom... Man kan inte läsa sig till att ta hand om sitt barn. Att ta hand om kommer i din hand.
För när jag de första dagarna strök dig över ditt sammetslena huvud, ledd av, inte något nedskrivet ord, utan just min mammas rörelse som fanns i min hand - då när jag strök dig visste jag, snart är rörelsen min. Snart är min hand min egen. Nästa gång jag stryker dig är det jag.
Och igår var det min allra första mors dag. Omskakande... jag är mor.

Nu är mammahanden min...

..de första dagarna fanns min mamma där på ditt huvud i min hand..
Tack mamma!