På sistone har jag börjat gilla ormbunkar, jättemycket! Deras fina långa ljusgröna blad..ack den som ändå hade fönsterbleck att ställa blomkrukor på, oåtkomligt för klåfingrar. Tropiska grönväxter, det är helt olikt mina torparpelargoner (även fast de faktiskt härstammar från Sydafrika, inte Mårbacka) Hemma på Frösön har vi alltid haft ormbunkar, stora med blad som väller över på alla sidor. De har väl en si så där tjugo-tretti år på nacken nu. Fast jag förstod aldrig varför växten heter som den gör. Störde mig på det kommer jag ihåg nu. Tyckte den borde heta spindelbunke, ni vet blommans håriga ovanliggande rötter som precis ser ut som läbbiga tarantellaben. När jag var liten var jag och min bror lite rädda för dem. I alla fall. På vår innergård finns en stor plantering med just ormbunkar. Det går så fort nu, på mindre än en vecka har de gått från späda skott till fullvuxen planta. Jag går förbi där varje dag så jag har följt varje stadie (det om något är en upplevelse!) Och namnet, det känns numera helt självklart. Ja ni ser ju själva hur huvudtoppen på den ännu inte färdiga plantan likt en kobra står på sin vakt.
Mer från innergården; löjtnantshjärta. Klart de heter det! Bultande ädla hjärtan på strikta rader...
Det nordiska namnet Arne betyder förresten örn. Fast i det antika Grekland var Arne ett kvinnonamn; enligt myten var Arne dotter till Aiolos, eolernas stamfar.
 |
| när jag blir stor ska jag flyga |
Du inspirerar mig människa!!
SvaraRadera