Det hände något efter du fyllt ett, sista dagarna i torpet höll du på att lära dig att stå utan stöd. Det här var för exakt en vecka sen, det går galet fort, sen vi kom hem har du tränat hela dagarna. Hela nätterna också tror jag. En klassiker har jag förstått, din sömn har varit usel. Men huvudvärken glöms när vi får se ditt leende, du blir så otroligt glad när du lyckas, liksom självlysande. Lite mer hela tiden. Första dagen hemma du stod upp som om du inte gjort annat, du spanade ut över lägenheten och såg kaxig ut. Dagen efter lärde du dig att ställa dig upp utan stöd och minsann såg vi inte lite tripp tripp? Små försök, mest lite steg i sidled. Du har alltid varit modig. Alltid med något i handen, det har varit din grej ända sen du lärde dig krypa, är det kanske hålla handen som ger dig ditt mod? Ett kastrull-lock, en kloss, den här gången tog du med taxen på promenad. Sju i förrgår, åtta igår, idag räknade vi till tio steg, jag fångade tre fyra på kort och de stegen tog dig minsann rakt framåt! Svajigt, svajigt jag ser hur du får koncentrera dig och dina spagettiben till max... Men ändå, ingen tvekan.
Du har tagit dina allra första steg!
Det är underbart att se! Längtar till jag kommer ner!! Ser fina klossar på bilden!KRAM
SvaraRaderaÄlskling!
SvaraRaderaÅh! Nu blir jag rörd, första stegen - vad duktig han är! Snyggt att han alltid har nåt i handen. Henrys grej är att kasta saker framför sig när han ska våga sig på nåt nytt - kan leksaken så kan väl jag! Mindre kul när det kastas ner grejer från sängen att följa efter.. Och stoltheten vet verkligen inga gränser. Snart går dom ikapp, våra små, ärligt talat - finns det något rarare än små knoddar som tultar runt i gräset??
SvaraRaderaja, har du sett mamma - jag hittade mina favoritklossar. Det blev ett av ett-årspaketen. Och ordet Tulta - finns det något sötare?
SvaraRadera