mars 10, 2011

min egen mammagrupp

Att vara föräldraledig kan ibland vara en utsatt situation. Priviligerad till tusen, men ändock utsatt. Jag älskar min unge men intelligenskvoten är inte alltid helt... stimulerande. Man kan känna sig ensam. Jag har aldrig haft problem med ensamhet - när jag själv väljer den. Och det gör jag gärna och ofta. Men när jag vill och behöver mina vänner... Så här: Arbetslösa dagdrivare känner jag inga (kan beropå de eoner av avstånd livsstilsmässigt), kompisarna på universitet visade sig visst ta studierna på allvar (som om man skulle tro annat!) och övriga dödliga har, surprise, inte tid för latte plus bajsanalys en eftermiddag klockan två. Och så kommer man till bvc och får sig en mammagrupp som ja, är trevliga att fika med men kanske inte riktigt når inpå mammadjupet.

Nu kanske ni bara tror att jag raggar nya bloggläsare Linnéa och Elon, men ärligt talat är jag så väldans glad att jag har er!

Allra första mötet! Bonnie, Arne, Henry - 3, 6 och 9 veckor pyttesmå.


3 kommentarer:

  1. Finaste, finaste, fint! En liten tår kom som på posten. Vemod. Vilken dag det var. Vilka tider och vilken lycka!

    SvaraRadera
  2. Som Vi väntat på det här. Du är så full av kreativitet, inspiration och vackra formuleringar som världen måste få ta del av. Det skall bli ett rent nöje att följa din blogg.

    Denna dag, för övrigt, var nog en av de finaste dagarna i mitt liv. Vi samlades för fösta gången efter förlossningen och jag minns att jag fortfarande hade svårt att sitta och att det fortfarande gjorde ont att amma. Då sa du: "det ger med sig, ge det tid." Ni var och är fortfarande som mina mammamentorer för att ni ligger 6 resp 3 veckor före. Det är en trygghet och en enorm glädje att vi har varann. Tillsammans för alltid i en tid som är vår!

    SvaraRadera
  3. Åh, tack så mycket! Verkligen. Gudars vad jag saknat att skriva upptäckte jag precis. De tre mammatörerna! haha

    SvaraRadera