Idag, från första till sista solstråle, hade jag
flowet. Promenerade ner till Enskedeidyllen för att möta en ännu mer peppad Elon. Vårsolen värmde och jag fick per automatik sån där rak hållning och långa kliv ni vet, så som man får när man känner sig odödlig. Åh, de där dagarna när man har
det, sällsynta sällsynta men ack så ljuva! Nu, sen kväll, har dagen redan blivit bitterljuv... man vet nämligen aldrig när nästa dyker upp igen.
Men - för enbart ljuva minnen - fick kameran åka upp. Väl hemma från utflykten väntade ett magiskt ljus, Arne visade upp en stapplande början på små kryp (!) och nya älsklingarna fyndade på Enskedes finaste diversehandel kastade magiska skuggor när dagens sista solstrålar träffade dem... Märkligt det där.
 |
| tack elon för fina cafébilden! |
 |
| och hemma glittrade det enda långa hårstrået du sparat sen födseln... |
 |
| sällsynta |
Ja verkligen fint ljus! Och äntligen kommer krypet! Arne alltså. Småkrypen ute börjar ju iofs också komma i sakta takt.
SvaraRaderaDet var verkligen en vacker dag. Synd jag inte kunde dela den med er!
nästa gång, man vet det kommer flera..snart!
SvaraRaderaArne ser så go och glad ut,det blir en spännande tid framöver!Kram
SvaraRaderaJa TACK för igår! Märklig pepp det där. Denna vårens första dag som jag skulle vilja utnämna den till. Och fynden var det klart meningen att vi skulle ha. Fler såna dagar KOM! (Haha hårstrået. Henry har flera såna långa kring öronen)
SvaraRadera