bokhörnan

I vår bokhylla har jag pyntat och donat. Precis som i vårt övriga hem har ingenting råkat hamna där av en slump. Kvinnliga sarafavoriter har en egen hylla, blomböcker en annan, snygga fotoböcker ligger luftigt - detta är böcker som medvetet placerats i centrum. Lika medvetet har annan litteratur, den jag inte lika mycket vill visa upp, placerats längst ner i ena hörnet. Man måste kika över soffkanten för att se dem. Där nere och skäms står två tjocka böcker, de var en gång fem men de tre sista i serien fick åka iväg till antikvariatet, Grottbjörnens folk och Hästarnas dal. Och som jag slukade dem där i yngre tonåren! Sexhundra sidor per bok, nemas problemas, jag läste dem om och om igen. Det var galet, jag gick totalt in i grottan. Ni vet ju precis som jag att de var spännande...  Men, helt ärligt!, det var faktiskt Aylas ihopsamlande och letande efter örter, till matlagning och facinerande läkemedelskonst, som fängslade mig mest alla de timmar, dagar, nätter jag lade ner på denna boksamling. Allt kommer tillbaka... Det var så länge sen jag tänkte på dem, ännu längre sen jag bläddrade i dem. Och nu, nyss både på Babel och P1.
Den stora frågan är; ska jag köpa den serieavslutande bok nummer sex? Avsätta värdefull tid för att läsa hundratals sidor, som i bästa fall knyter ihop min tonåriga stenålderssäck, men i värsta fall raserar hela min facination för vad jag då tyckte var världens bästa bok och får mig att ...skämmas.



bokhörnan, den nedre regionen