som smultron på strå...

, det är när fina sommardagar kommer efter varandra... Eller kanske som att bläddra genom kort på dig?
Frukost på Frösön. I tidningen läser jag om hur den moderna, och ofta storstadsbosatta, svensken förgäves letar efter sin barndoms somrar. Ett enklare liv, naturnära... tillsammans med den egna lilla familjen. Smultron på strå, friska sjöbad, evigt ljusa kvällar... Den svenska idyllen. Långt borta från datorer, stress och status. Eller just ja, status får man senare, när man hemkommen, solbrun och semsterlycklig, slår på loggar in klickar upp sin idylliska sommar, på facebook, mobil och din blogg. Håva in kommentarer, leva i efterhand genom bilden, brr ett sånt hyckleri.

Spelar ingen roll, om sliskiga bilder för någon är söta minnen för mig är smultrondagar för dig.
För någonstans för någon är något ändå på riktigt. Men visst, smultronen smakar aldrig så söta som när de äts direkt från hand utan att först stoltseras med på strå... Jag ska göra mer som Arne. Hmm... mmm, mm-m! Du har aldrig hört ordet mindfulnes men jag ser hur du verkligen smakar på det söta. Nåväl, nu slår vi av, kopplar ifrån och åker söderut. Det blir en roadtrip genom Blekinge, Skåne (jag ska äntligen få se Österlen!) och ett sommaridylliskt Sverige. För i samma tidning, en annan del, stod det; passa på, det är ett riktigt smultronår, (dock sämre med blåbären). Och vid det här laget så vet ni ju, bilderna minnena och allt vad som kommer med dem... det och de visar sig alltid sen!


Och mitt smultronställe slår aldrig fel.

göra som mamma, sitta titta