den vackraste ros

det var äppelträden, häggen, sen kom syrenen, vi frågar alltid, vad är längtans blomma nu? Det går inte att missa dem, från buskar, spaljeér och rabatter blommar de nu i sin fulla prakt. Rosorna! Så överdådigt romantiska, det går inte att inte tycka om dem. Ett tag tyckte jag att de kunde vara lite vulgära, inte längre, det finns någon för varje sort. Min favorit är de kvinnliga, de fyllda. När de är i full blom, på gränsen till överblommade, övermogna, så tunga att det stora roshuvudet nickar ner från stjälken, då tänker jag på Marilyn. Hela hennes uppenbarelse, ögonen.. jag har aldrig sett någon så vacker och samtidigt så sårbar. Så sköra blad... Måste köpa boken med hennes dagboksanteckningar, jag vill veta allt, läsa sida för sida, bläddra kronblad för kronblad, som en humla vill jag komma nära närmast, in.

foto av Denise Grünstein

Fick ett häftigt sug efter en bukett rosor! Förr kunde jag ta en sen kvällspromenad..lura i mörkret och gå bort till villorna, de som har rosenbuskar alldeles invid staketen, och helt fräckt knipsa av en ros (eller två...) Rättfärdigade mig själv med att kvisten stack ut på gatan, de har ändå så många jag har ju ingenting... Nu kan jag inte göra det längre, jag har fått trädgårdssamvete. Vi beger oss till floristen i stället, den bra bredvid oss har semesterstängt så vi åker till Söder. Jag vill hänga upp min bukett på väggen för att torka, det gör man inte längre. Jo kanske någon tant, kanske någon nybliven fru och kanske någon högstadietjej, jag är i ingen av er men jag gör det i alla fall!

nu är du min