utrensning

ibland får jag mina ryck. Här måste rensas! Ut med hela garderoben, även Arnes, herregud han har vuxit ur så mycket...  Sen förlorar man sig. Åh, den här kjolen... åh den här bodyn. Så liten. Tre kilo, en body stor nog för dockan din idag. Tre år sen sist, kjolen är inte använd sen dess. Minnen som sköljer över en, inte lätt att vara rationell då. Det är lättare att packa ner i kartong för förvaring i förrådet, svårare att packa ner i kassar för bortskänkes. Man får hela tiden tvinga sig komma ihåg syftet med utrensningen, svära åt nostalgiska handikapp och ta sig i kragen. Upprepa mantrat "det är ju skönt sen."
Vi for iväg till Stadsmissionen på Kungsholmen, staden var helt utrymd (till sina lantställen förmodar jag) så det var en märklig känsla att promenera omkring helt själva. Det var så fint, en stad i staden, mitt huvud kändes flera kilo lättare efter vi överlämnat alla dessa tunga kassar - nu är det gjort, lätta steg, det kanske är här man nån gång skulle bo? Jag joggade min gamla runda runt sjön när vi återvänt till sjöstan, när gjorde jag det senast, ett och ett halvt år sen? Känslan över att kroppen väcks till liv, att svettas ut något som är gammalt. Efter middagen promenerade vi bort till sjön igen, det var fortfarande solvarmt, Arne drack sin välling ute på bryggan, vi tog ett kvällsbad. Jag behövde inte tveka, 26 grader i vattnet, inget mantra bara lent vatten runt mina återvunna armar, mitt första dopp -  och huvudet blev helt klart. Utrensat.