,och köpa mer snittblommor. Ni gör mig glad! Det nya året har gjort mig pigg eller kanske är det tre veckors semester som äntligen börjar ge resultat. Vilket också gör mig glad. Min största skräck är kanske att vara sådär tråkigt trött. Sådär så man inte orkar med guldkanten i vardagen. Att laga en lite roligare middag. Och le när du slukar den med hela överkroppen. Att ta en stund och verkligen leka tillsammans med dig. Att göra fint hemma. Pyssla och gå omkring och vara allmänt inspirerad. Göra små utflykter på helgerna. Fotografera, jag älskar bilder av minnen. Klä sig lite fint. Jag tillhör på allvar bottenskiktet i att klä mig fint när jag inte ska göra något särskilt. Dumt när kläder faktiskt gör mig glad. Ta upp träningen igen. Längtar efter att känna kroppslig trötthet. Få den där nya dagisvardagen som jag ännu inte vet något om. Köpa de där blommorna, göra nya stjälksnitt och hälla vatten i en vas. Hur svårt ska det va? Fast kanske mest svårt att acceptera att jag faktiskt är en småbarnsförälder och att trötthet liksom ingår. Att det går bra ändå. Vi har det bra. Och ibland glimmar guldkanten till och vi har det jättejättebra!
Och sen allt nytt som alldeles snart händer oss... det pirrar. Hösten var kanske lite som en slags inskolning, nu ska jag börja jobba på riktigt. Dagis. Och flytta. Det är inte bara 2012, i mitt liv vill jag att det alltid ska blomma. I rosa, lila, gult och, ja, ni förstår.
Jag förstår precis! Tack för det här inlägget, var precis vad jag behövde läsa just nu!
SvaraRadera