tinky-winky dipsy laa-laa po

Arne är fasen kär. Uppslukad i varje fall, och har gått in i en helt ny fas. Fasen: sitta still och titta på tv. Det känns helt ofattbart. Mitt barn, sitta still! Då blir jag nästan också kär. Eller är det kanske hjärntvättad jag håller på att bli? Har haft den där låten i mitt huvud hela helgen. Börjar morgonen med att sätta en knorr med Arnes stackars små fjun. Du hänger på, gör tubbien si gör du så. Kanske bäst att stänga av snart ändå. Färgglada knubbiga bebisar är jag helt såld på, men när livet är det som pågår bakom en skärm blir man lätt vettskrämd. Bäst för mig att stänga av datorn med.