mot torpet

jag har jobbat så hårt senaste veckan. Kännt mig lite halvkrasslig, på kvällarna extra trött. Och det är becksvart utomhus. Tänkt att, på bilresan ner får jag sova. Väl där ska jag rena mig. Med uteliv, att komma in med blossande kinder och tända i brasan. Nåt med luften där, man sover så djupt. Kanske något med tempot, man kommer ihåg varenda dag sen.
Tittar på bilder för nästan precis ett år sen, du var nästan tre månader det var första gången du var där. Slås av hur unga såklart du men även jag såg ut. Sliten? Ja, kanske tyvärr. Men nej. Nej! Alltså jag vägrar. Vem vill längta efter att sova när vardagstiden vi har tillsammans alla vi tre är så kort? Måste bryta det där. Tursamt är det lätt när man byter miljö. Onsdag till söndag, då är jag någon helt annan stans. Då är jag där. Ska försöka behålla det - tills nästa gång. Men först medvetslöst rullande. I femtio mil. Snart är jag där...