att tända ett ljus

I lördags promenerade vi i Skogskyrkogården, tredje året i rad nu det har blivit en tradition som vi inte vill missa. Tydligen är det sjuttiofem tusen som vallfärdar dit under denna helg. Sjuttiofem tusen som minns, sjuttiofem tusen som tänder ett ljus, det var så vackert hela kyrkogården brann. Jag tänkte att nu, nu samtidigt sitter min syster och håller sitt lilla knytte. Hon är bara en dag gammal. Jag kom ihåg hur jag själv när Arne precis fötts upplevde hur liv och död stod så nära. Alla känslor som trängde fram, så väldigt påtagligt just då. Och nu. Det är fint med allhelgonahelg, påminnas om att aldrig glömma och tända ett ljus.
Vi for hem sen, dagen efter hade vi allhelgonamiddag med vänner och två små barn hela vår lägenhet sjöd av liv tills vi sa hej då och stupade i säng. Idag är det vanlig måndag. Allt är lite trött och grått men jag glömmer aldrig ljusen på kyrkogården. Sjuttiofem tusen olika tankar kan flamma upp när man minst anar det. Mitt i livet. Och i helgen gick sjuttiofem tusen människor till Skogskyrkogården för att tända ett ljus. Jag tror ändå att många av dem brinner än.