söndagskväll

När barnet går och sussar sänker sig som bekant friden. Nu också mörkret. Någon frågade vad vi brukar göra på kvällarna? Jag fick tänka efter ett tag.., vad gör vi egentligen? Ibland kan vi mäta nån grej, vi har hållit på med det i prick sju månader nu, men oftast.. ganska dött. När du går och lägger dig börjar en annan slags kväll. Det är väldigt tyst till en början. Tyst (och nu också mörkt). Ibland hör man hur du ligger och pratar ett tag, summerar dagen antar jag, men oftast somnar du nästan direkt. Sakta vågar vi börja göra små ljud igen... Man tar sats och lägger tillbaka leksaker i korgen, böcker i bokhyllan, kuddar i soffan. Alltid samma sak. Och alltid samma, man vet att sen, då börjar den. Jag trycker på play, Jazz på svenska. Fylla lägenheten med någon annans fingrar på piano. Johan diskar i bakgrunden. Det tycker jag är det mysigaste, ja inte att han står och diskar men att vara i olika rum och pyssla med sitt. Fast liksom ändå med känslan att man är tillsammans. Bryta upp då och då, gå in till den andra och "har du tänkt på det här?". Lite så. När jag tänker efter, lite så är våra kvällar. Måste ropa, Johan vill då komma och kolla? (jag har ett sjukligt behov av att det jag skriver måste vara sanningsenligt) Han kommer in med tumstocken i handen. Vi skrattar lite. Lite så är våra kvällar och lite så vill jag ha dem. Nu med datorn och ladda upp bilder från dagen. Då och då tittar jag upp på kvällen. I förgrunden lyser ljus. Ikväll är också de levande.