hej då

galet, ränderna på mina fötter sitter fortfarande kvar. Men jag gömmer dem i strumpor. Måste det nu, det har blivit kallt. I ansiktet är jag redan blek. Idag är jag hemma och vabbar. En sån där härlig mittemellandag då du inte är sjuk utan bara behöver ta det lugnt. Vi är friska men sega och det är solsken och vi fick kisa när vi promenerade längs allén ända bort till Humlan. Fast det var svinkallt om händerna. Mittemellan. Nu sover du och jag går runt i lägenhet och vill förändra förändra! Mårbackorna ryker först. Jag är redo att säga hej då till sommaren nu. Låta ränderna suddas ut och gå upp med sandalerna i vindsförrådet. Måste det för att få plats med stövlar och kängor och kappa och handskar. Och helst också ett par nya stövlar. Och jag vet. Att jag längtar efter något nytt är egentligen för att jag längtar efter höst.