girls

intervjuvade tjejer ute på stan idag på jobbet. Asfaltsjournalistik om träningsmotivation. Blev helt knockad av real life-inspiration (så jag själv stack iväg och sprang när jag kom hem, äntligen igen!) Hemma ligger serien Girls och rullar, bara tre förhandsavsnitt, jag måste måste komma över fler. Fantastisk serie. Med två killar hemma kanske jag måste vara extra tjejig? (Eller med åldern trettio som närmar sig..??!) Så jag har börjat på ridskola. Gör för varje lektion verklighet av en gammal flickdröm. Och jag har fått träningsvärk på insidan av mina lår men bäst är att jag fått tillträde till insidan av stallet. Flicklivet där bland hovarna är lika facinerande som tufft. Precis som i alla flickhästböcker jag plöjde som liten, liksom en parallel värld. Mular som klappas men också tyglas. "Min" häst heter Mogi, hon är så fin ett fullblod och extra ... känslig. Man måste förtjäna hennes respekt liksom. Ibland önskar jag att jag för en sekund kunde se mig själv utifrån. På jobbet ute på stan, här hemma med killarna, inne i stallet. Jag tror, okej kanske inte knockad, men jag skulle nog ge mig själv en klapp på axeln. Eller nåt. Stay girlie... Jag gör det fortfarande ganska bra :)