pappaledig

det skulle kännts så himla konstigt om inte Johan var pappaledig. Om det bara var jag som var den som gått hemma. Måndag till fredag, det är så mycket, mycket mer än nio till fem. Det är något viktigt. En stolthet. Och att jag får vara den som jobbar. Den som ser små glimtar av er utifrån. Den som kommer hem, undrar vad ni gjort blir lite avundsjuk vill tränga mig in i er bubbla. För mig är det kanske mest det, det är något jag aldrig skulle vilja vara utan. Att se er två. Pap-papp-appa.. ibland blir jag bara så himla rörd. Av en pappa som vinner, ett barn som gör mål. Men mest, det är bara precis som det ska va.

vinnare