ute i backen

, står både blå och vita sippor. Mest vita, snart fyller de hela marken med vårens första blomstertäcke. Första stockholmsåren, åh så vackra dyrbara jag tyckte vitsipporna var. De är ju fridlysta i Jämtland, jag hade det fortfarande i mig. Fortfarande helt ljuvliga men nu är det när jag ser de blå.. åh. Fridlysta här, fyller varje vår skogarna på Frösön. Ett annat täcke, det är något med kalken i jorden, när jag var liten var vårbuketten blå. Här plockar jag dem aldrig, fast jag skulle vilja.. Barndomsminnen, de blåa, får mig att längta tillbaks.