adda-badda-vabba

Du var sjuk i helgen. Jätteliten. Febertoppar och ett behov att vara nära, nära. Symbiosen kom tillbaka, min lilla bebis och jag. Jag höll dig i min famn, bäddade ner dig i soffan, strök dig över ryggen, gav dig en slurk smoothie då och då. Sjöng den där barnramsan om den kulna natten som du gillar så mycket. Om och om igen.                                                                 Igår blev du bättre och idag är du friskförklarad, men hade du gått på dagis hade du fått stanna hemma. En dag till. Men då finns inga föräldradagar längre kvar, inga lediga måndagar, jag hade fått vabba.
Dagisångesten slog till igår, kanske just för att du varit sjuk och blivit så där liten igen. Man klarar sig tydligen inte undan bara för att man äntligen fått den där platsen, oron kommer tillbaka i nya former. Nu att någon annan ska vara den som tar hand om dig. Mamma och pappa ska jobba. Någon annan har som jobb att ta hand om dig. Är inte det helt knäppt?!
Vi satte oss och pusslade med tider, heltid deltid, man blir ju knäpp på alla minutersiffror, mäta cykelsträckan från jobb och hem, du får lämna, jag hämta, om du tar vagnen på morgonen får du ta hem min cykel från dagiset annars förlorar vi tid om jag först ska hem med cykeln och sen hämta för vagnen får inte plats i cykelkorgen gah det känns som livet hänger på minuter men minuterna är för få och de man ändå har - känslan hur de rinner undan...
Den 23:e januari är det inskolning. Jag har hela tiden tänkt att det där kommer gå så bra, inga problem, men nu börjar jag vackla. Tänk att den största omställningen kommer såhär nio månader och ett och ett halvt år senare. Jag är beredd men ändå inte och samtidigt är det vi som måste vara starka. För om du blir svag, och älskling det ska du veta att du får, om du blir sjuk och sådär liten igen, då ska du veta att vi tar hand om dig. Hela dan. Och sen när du blir frisk igen, då tänker jag minsann behålla dig. Om allt går som jag hoppas är det du som får längta efter dina dagiskompisar då. För en dag till med varenda minut, det är vad jag kommer behöva.

Vabba. Låter som något av de ord som du går runt och säger. Nu när du är frisk tar du i med full kraft. Adda-badda-vabba i långa you tube-monologer. En vuxenramsa på barnvis, en som håller på att bli min nya favorit. Adda-badda-vabba-vabba-vabba om och om igen...
Om det är en mamma som är den som är liten och ledsen.