min kära lilla ponny

förra helgen red jag islandshäst. I flera timmar var det jag och Brynjalf, fastklistrade mot varandra, ett. Går inte att beskriva faktiskt, där och då kändes det som min största kärlek. Så är det ju inte, det vet ni, jag vet bara att jag vill mer.
Arne gillar sin ponny med. Jag ska lära dig allt jag kan, det är inte så mycket men rykta, klappa, vara snäll. Din nya mössa var jag tvungen att sätta på, inomhus 22 grader betyder ingenting när kameran åker fram. Den lille ryttmästaren. Ett tag. Vet inte om du tittar så länge in i de stora ögonen, jag misstänker att det största nöjet är att jag så ivrigt hejar på. Mera, mera upp i sadeln igen. Nån dag. Roligast är ändå pappa, en meter långa ben högt högt upp i himlen. Gurgel, skratt jag vill mera, mera!

lyckliga