Se aklejan

jag har fått svar på vilken blomma det var jag fann där uppe på frösöängarna. Så många floror, vi kom aldrig på vem du var. Och pappa som så ofta går och nynnar på refrängen på just den låten och mamma som tagit hand om mormors gamla plantor och planterat om kring växthuset... Akleja! Här hemma spelar jag sången om aklejorna på piano. Den fanns i ett gammalt låthäfte jag sparat från högstadiet. Sommarlåtar, jag har spelat igenom nästan alla men just den här är min favorit. Den melankoliska klangen, kom liljor och akvileja... Idag har jag lärt mig hela texten. Och förstås, jag har lärt mig om en blomma, jag som trodde jag kunde. Det där svaret som växte runt knuten.
När jag var hemma på Frösön där i början av juni plockade jag både blomman och tog korten runt växthuset. Men det regnade så fasligt den där veckan, mest satt jag i finrummet och läste nya boken jag fått av mamma. Kerstin Ekman och blommor. Akleja. Så vackert namn, min blomma blir ännu vackrare när jag vet vad den heter. Tänk om man kunde hela hagen, kanske är det då de fagra blommorna bjuder upp mig på dans? Nån dag... Det känns faktiskt lite viktigt det där. Att Se blomman.

tänk att ni stod så nära

Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Fagra små blommor där bjuda till dans.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du, så binder jag åt dig en krans.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Kransen den sätter jag sen i ditt hår.
Kom hjärtansfröjd!
Solen den dalar, men hoppet uppgår.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Uti vår hage finns blommor och bär.
Kom hjärtansfröjd!
Men utav alla du kärast mig är.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!