tro, hopp - kärlek?

Alltså våren, sluta nu. Kom fram. Jag är så trött på min tunga kappa, jag är så trött på vantar och halsduk, jag är så trött på att låtsas att du inte går ut över mitt humör. Varför bor man i Sverige egentligen, när man är tusen gånger gladare när solen skiner? Det förstås, Årstiderna. Er vill jag inte vara utan. De väcker sina känslor i oss svenskar, om man är lagd åt det hållet. En tro om varmare tider, sen hoppet och förväntan.. och tillslut - kärleken över att du äntligen kommer!
Men längtan-stadiet passerade jag redan i februari, hoppet sviktade rejält hela mars... Idag är det första april, är det ett skämt - du kommer kanske imorgon?