helg

den började trist med vabbningsorsakat kontorsarbete men vi tog tag i den sen. Helgen. Fixade lite efter ritning, lagade mat, köpte en björn... Första på en liten evighet då vi kunnat göra annat än packa upp, stuva undan, packa upp. Och vi är alla friska. Hade nästan glömt bort hur sköna de är. Jag har satt oss två i soffan kanske som en påminnelse om det fina i att bara vara. Helg... längtar redan till nästa.

ett runt bord skulle vi vilja ha

tror du det blir bra?

det kommer bli bra

sjuk

du är sjuk. Igen. Vi tog dig till doktorn som konstaterade att sekunden efter att du blivit frisk drog du tydligen på dig något nytt det är vanligt, inget farligt, det hör till årstiden, välkommen till dagislivet... fast vad då för dagisliv, vi är ju alltid hemma?

Bara jag tittar på korten nedan hugger det till i mig, dåligt samvete, jag borde inte ta kort på dig när du är sjuk, fast det är svårt det är ju samtidigt vackert och det hugger även till i mig hur mycket jag vill skydda dig. Fast blicken jag fångar säger mig att ta inte kort mamma snälla jag orkar inte nu... och jag hatälskar hur det hugger till i mig när du är sjuk.

kan inte vänta

vad jag gjorde klockan halv tre i natt:

skissade inredning...
Och även outfits till ett modejobb jag ska göra på tisdag. Fast det visar jag inte här, det är ju hemligt på riktigt. Blir lätt lite för mycket inspiration för min hjärna. Blir lätt manisk. Hade det varit möjligt skulle jag börjat flytta runt på möblerna direkt där mitt i natten.Vill ha det så där ombonat och hemtrevligt nu på en gång, så där så det känns som "här har någon levat länge". Åh...  Kan. inte. vänta.

takdropp...

Så kanske lika bra att det blev vab idag. Igen... Min lilla hjärna och din lilla kropp får återhämta sig, imorn tror jag vi är pigga. Det finns mycket som hjälper till. Ljuset. Fågelkvittret. Att vi har fönsterbleck och slingerväxter som växer två centimeter per dag. Dina ben med, nu kan vi inte vänta längre med att köpa galonisar. Och i helgen åker vi och köper ett linneskåp. Ah.. Kan. inte. vänta.

flyttrealism

är socialrealism och inte är det särskilt vackert. I bästa fall diskbänksromantik.
Man rycks upp och leker vardag men krockar i morgonrushen och stressletar efter osthyveln i köket. I femte lådan hittar man den och man får sin frukostmacka och känner att nu, nu är det väl ändå som vanligt.. man krockar strax därpå igen. Vi har krockat och trampat på tår, vi känner oss alla ömma lite överallt men idag packade jag upp den allra sista kartongen. Sjuttiosju stycken. Och igårkväll kom grannen över med en hembakt paj..  Och till slut börjar den komma..., hemkänslan, älsklingar ikväll firar vi, det får funka med osthyvel som tårtspade jag hittar den ena faktiskt nu, jag tycker nog vi ska äta den fina pajen med ett hjärta på över diskbänken. Det kommer bli fint nu, hemma hos oss. Internet har kommit tillbaka med!

tack fru Wahlén!

dagislämning...